Tänkte skriva ett inlägg om min vän Jenny idag. Jag känner änna för´t. Min vän Jenny är även min kusin. Hon är exakt 8 månader yngre än mig. Min bästa vän nu och så länge jag kan minnas.

Jenny har förändrats genom åren. När vi var yngre var jag nog mer dominerande i vår relation då Jenny var så otroligt blyg och vågade knappt öppna munnen ;) Sen efter ett långt förhållande som sedan tog slut öppnade sig musslan Jenny och började göra sin röst hörd. Hon fick en egen vilja, en egen talan och sen gjorde hon något som jag beundrar henne för otroligt mycket. Hon gjorde lumpen. Jag gav det 3 veckor. Jag trodde hon skulle komma gråtande hem efter typ 3 veckor och ge upp. Men det visade sig att denna tjej är otroligt envis och kämpade sig igenom hela lumpen, kom hem och sökte utlandstjänst direkt. Nu blev det inget med det, men tänk. Vad modig hon är och tuff!

Jag och Jenny har växt upp som systrar kan vi nog säga. Bekanta ser oss nog som systrar. Men vi är kusiner och bästa vänner.

Med henne kan jag prata om precis allt. Då menar jag allt! Det är så skönt att kunna känna så. Nu bor hon i Karlstad och jag bor ju i Vänersborg. Men vi ses i alla fall varje eller varannan månad. Förut umgicks vi varje dag. Det är det jag speciellt saknar... att kunna umgås varje dag med min Jenny. Men hur långt bort Jenny än må vara så vet jag att vi alltid har varandra, hon är ett telefonsamtal bort, hur lång tid det än går mellan gångerna vi ses så är allt precis som vanligt när vi väl ses. Det är så det ska vara!

Så Jenny, jag vill bara säga att jag uppskattar dig och din vänskap så fruktansvärt mycket, saknar dig varje dag och jag älskar dig min gumma! Puss <3