I lördags var jag i Karlstad för att fira min älskade bästaste vän och kusin Jenny. Hon hade 25 årsfest! Jag kan ärligt säga att det var den bästa festen jag varit på. Jag blev lagon berusad, träffade underbara människor och hade jätteroligt. Så tack Jenny och alla som gjorde kvällen så fantastisk. Detta kommer jag leva på länge.

Det var sedan gott att komma hem. Jag överlevde ju bussresan hem. Trodde jag skulle kräkas hela vägen då jag blev lite åksjuk och illamående på ditvägen alldeles nykter så tänkte jag: "Hur fasen ska detta gå på bakfyllan?!" Men jag sov mestadels och drack några liter vatten. Var underbart att få hem barnen på eftermiddagen när jag kommit hem och landat :) Mysiga, gosiga barn är det bästa som finns!

Nu till kruxet... har inte med det ovanstående att göra alls. Men vad stressad jag är. Helt sjukt. Min stress relaterar mestadels till körkortet och viktnedgång.

Körkortet: Jag hade ju guldläge när J var sjukskriven/arbetslös att gå till körskolan när jag ville. Men nu har J tack och lov fått jobb! Helt underbart är det! Känns som en sten från hjärtat att det är på bättringsvägen för vår fjuttiga, stackars ekonomi :) Så tro inte att jag önskar att han inte fick jobb. Vad jag menar är att jag ångrar att jag inte gick ut stenhårt och körde på som fanken med körkort och teori. Nej jag tog det vackert för att inte stressa ihjäl mig. Men det är vad jag gör nu istället. Jag stressar ihjäl mig som om det vore att jag missar massa lektioner i skolan, när det i själva verket är jag som bestämmer tempot. Nu är det ju skitsvårt att få ihop egentid till att gå till körskolan och köra samt plugga på datorn där. Men sen är jag sjukt dålig på att be om hjälp också. Så jag får skylla mig själv. Men jag måste försöka inse att det inte är nån lärare där borta som undrar när jag ska boka tider, för det skiter väl dom i egentligen?? Det är ju jag som bestämmer som sagt och jag vill inte bara dit och köra för att, för då kastar jag ju en dryg femhundring i sjön varje gång. Nej, jag måste mängdträna hemma. Så vi får försöka pussla ihop det så gott det går.

Viktnedgång: Ja... jag vill ju gå ner i vikt. Ni vet, bara knäppa med fingrarna och så är allt fett borta. Men vem vill inte det. Jag har verkligen ingen som helst lust eller motivation. Hatar gym och allt vad träning heter... så ja... det känns ju lite hopplöst. Sen är jag ju svag för sötsaker också och det är väl det värsta.. att få begäret att försvinna. Men men... jag får fokusera på körkortet först så jag kan fokusera på viktnedgång sen till fullo. För jag mår piss i min kropp. Vill ner 10-13 kg. Känns som en lång väg just nu.